Hur ska jag egentligen kunna förklara!

Vi har varit vänner i snart 2  år och är hur glad som helst  för d!
Tills för ett tag sen då mina känslor för dig började ta över, gjorde mig svartsjuk och irriterad.
klart man inte vill dela den man älskar med någon annan fast man vet att dessa hör ihop på ett lr annat sätt.
Är nog bara rädd för att förlora dig innerst inne nog inget jag kommer erkänna för dig lr mig.
Du är d bästa som hänt mig fick mig att se ljuset i tunneln jag inte kunnat se om inte u varit där och stötta mig.
Är mkt som du säger och gör som har hjälpt mig att klara viss svåra tider.
Du fanns där när lillen kom du fanns där när såren slets upp du finns där nu.
Vill förklara för dig hur jag känner och vad jag igentligen vill ha sagt utan dessa jävla smsen..
Nu ansikte mot ansikte inte skärm mot skärm.
Men så får d blir nått så  säger du bara "vi tar d i morgon, vi tar d i morgon"
Vi har fort farande inte pratats vid sen sis och d e över en månad snart.
(sex löser inte allt) även om vissa utav oss tror d. Finns saker du inte vet men som jag gärna berättar
om du tillåter mig att göra d.
Har gett 100% till denna vänskap men fick nte ens 5% tillbaka så nu ger jag snart upp!
Lågan sloknar snabbare en vad du tror. vill du ha nått se ge mig nått!
Tycker om dig vill att vi pratar snart.
Kommer snart en sor utmaning för din del och jag vet ärligt talat inte om jag kommer va där vid din sida då.
 Nått vi båda kommer märka inom en mörk framtis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0